Koppor och extra vintersemester

Torsdag morgon skulle planet lyfta. På måndagen tittade de första kopporna fram på Siri, och under tisdagen konstaterade vi att någon flygfärd inte var att tänka på. Efter några dagars ångestfylld mail- och telefonkontakt med läkare, flygbolag och olika försäkringsbolag fick vi ställa om till en extra för-semester i vintervackra Värmland. Följande tipsas härmed om inför långresor:
* lusläs försäkringsvillkor och skaffa tilläggsförsäkringar
* om du byter bank upphör Visakortsförsäkringen på löpt resa att gälla
* om grannbarnen har vattkoppor, skicka då dit alla dina barn, så att de får koppor samtidigt, så slipper du flera kopp-perioder.

Soiala nätverk

Min digitala kompetens förblir sjukt låg. Jag tycker verkligen att jag försökte ge Twitter en chans, med idogt sökande efter såväl bekanta som kändisar värda att följa. http://twitter.com/#!/MTvarana/following Men jag förstår ändå inte grejen än.

Fenomenet med #prataomdet och efterföljande debatt har förstås fascinerat mig, och sett ur den synvinkeln ävenså fenomenet Twitter. I realiteten framstår det dock som svårnavigerat, i jämförelse med exv. Youtube. Hur hittar jag guldkornen? Hur slipper jag det överväldigande flödet av ointressant skräp?

Förstår jag det rätt om jag tror att Twitter är som Facebook, där jag ju har konto, ungefär? I så fall är kanske problemet för min del att de flesta av mina vänner inte är med. Och att följa kändisar verkar inte passa mig - det är roligare att läsa väl genomtänkta tidningsartiklar, böcker och liknande.


Sociala nätverk kan säkert ha sin plats i skolan, främst kanske för att jag gärna skulle se att relationen lärare - elev mer liknade en mentor- och inspiratörsrelation än vad som är fallet idag. Men samtidigt vet jag inte om just mer snabba inpass och associativa utkastanden av ostrukturerade idéer är vad våra elever behöver. Djupgående diskussioner och samtal där man tar sig tid att lyssna, väga och diskutera stimuleras inte så mycket av formerna för Twitter och Facebook, förefaller det mig - men rätta mig gärna om jag har fel. Däremot har jag lyckats föra sådana diskussioner över andra typer av sociala forum på nätet.

Wikis och bokmärken

Jag har nu två bokmäkessamlingar: Delicious (http://www.delicious.com/network/malintvarana) och Diigo (http://www.diigo.com/user/mtvarana). Idén att samla alla sina länkar på ett ställe på nätet är toppen, och att kunna dela dem med andra intresserad också. Delicious verkar bättre utvecklat vad gäller sökmöjligheter och nätverkande, men Diigo har en rolig extrafunktion med "post-its" som man kan lämna kvar på nätet till andra läsare i ett nätverk - och andra kan kommentera vidare så att en diskussion förs kring sidan.

Som jag ser det är detta hur användbart som helst i undervisningen, eller snarast i relationen lärare-elev. Det här sättet att organisera information uppmanar till en mer mentorliknande roll för läraren tycker jag. Kolla upp om du är nyfiken, liksom.

Dödar skolan kreativiteten?

YouTube är en god kompis i undervisningen. Exempel, inledningar, tankeväckare, men också studieobjekt och hela föreläsningar hittar man där, om man letar lite.
En favortikanal är TED Talks. Därifrån kommer det här klippet:

Sir Ken Robinson om skolan och kreativitet.

Min fotostream på Flickr. Inte så mycket till ström, ett foto bara. Men för sakens skull: nu finns den. Nån gång i framtiden kanske jag prioriterar att fylla på med mina foton. T.ex. i vår, i USA.

http://www.flickr.com/photos/malintvarana/

Nätet som hårddisk

Google Docs på jobbet? Verkar smidigt, kan jag tycka. På skolan tvistar de digitalt kunnigaste om huruvida det är vettigast att lita till de multinationella storföretagen som Google, eller om man ska äga, administrera och kontrollera sitt eget system med motsvarande funktioner. För att det slår mailhantering är de flesta överens om.
Själv tror jag inte på att vi som små företag har en chans att försöka hålla uppe en tävlan med exv. Google.

Innehåll och yta

Beträffande den här bloggen. Huvudsyftet med den just nu är att vara en logg för kursen i Digital kompetens på KTH. Samtidigt hoppas jag den kan vara en "think tank" för tankar kring pedagogik och lärande i allmänhet. Jag tror den stora vinsten med bloggande som fenomen främst är att folk skriver ner och sätter ord på sina egna tankar - det är utvecklande och fördjupar och definierar en allmän diskussion. Det viktiga är inte att bli läst av många - sådant säger inget särskilt om kvalitet per se. Däremot verkar en lyckad kombination av egen think tank och inspiration för andra vara receptet för många framgångsrika (i avseendet lästa) bloggar.

Som synes har jag ännu inte ägnat mig åt designbiten. Det är inte för att jag tror att jag inte kan utan för att jag känner mig ganska ointresserad av att lägga tid på det. Det har alltid varit en nackdel hos mig - jag har en tendens att sätta innehåll och yta i motsatsförhållande till varann. Det stämmer ju förstås inte. Form och innehåll bör, och måste, samverka och befrukta varann. Dessutom finns det en mer intuitiv väg till förståelse av något om man närmar det sig med känsla snarare än intellekt.

Det här är något jag skulle vilja utforska mer. Jag tror att jag ofta begränsar mig genom att strunta i andra uttryck än de intellektuella.