Min digitala kompetens förblir sjukt låg. Jag tycker verkligen att jag försökte ge Twitter en chans, med idogt sökande efter såväl bekanta som kändisar värda att följa. http://twitter.com/#!/MTvarana/following Men jag förstår ändå inte grejen än.
Fenomenet med #prataomdet och efterföljande debatt har förstås fascinerat mig, och sett ur den synvinkeln ävenså fenomenet Twitter. I realiteten framstår det dock som svårnavigerat, i jämförelse med exv. Youtube. Hur hittar jag guldkornen? Hur slipper jag det överväldigande flödet av ointressant skräp?
Förstår jag det rätt om jag tror att Twitter är som Facebook, där jag ju har konto, ungefär? I så fall är kanske problemet för min del att de flesta av mina vänner inte är med. Och att följa kändisar verkar inte passa mig - det är roligare att läsa väl genomtänkta tidningsartiklar, böcker och liknande.
Sociala nätverk kan säkert ha sin plats i skolan, främst kanske för att jag gärna skulle se att relationen lärare - elev mer liknade en mentor- och inspiratörsrelation än vad som är fallet idag. Men samtidigt vet jag inte om just mer snabba inpass och associativa utkastanden av ostrukturerade idéer är vad våra elever behöver. Djupgående diskussioner och samtal där man tar sig tid att lyssna, väga och diskutera stimuleras inte så mycket av formerna för Twitter och Facebook, förefaller det mig - men rätta mig gärna om jag har fel. Däremot har jag lyckats föra sådana diskussioner över andra typer av sociala forum på nätet.
Jag förstår dig precis Malin - inte heller jag har någon längtan till att Twittra, hinner inte känns det som just nu. Men de som gör detta regelbundet, som t ex min vän Alastair Creelman( #alacre ) säger att Twitter är det snabbaste och bästa sättet att sprida och fånga upp bra tips på.
SvaraRaderaMåste väl testa att twittra seriöst snart - Alastair brukar sällan ha fel och är en "fena" på sociala medier.
Margareta
Håller med dig helt, förstår inte vitsen med det. Tycker att det är ganska ointressant att följa också.
SvaraRadera